Utveckling

Det är olika, vi är olika och det är okej. Hur vi än väljer att se på oss själva, så är vi alltid den som väljer. 

Låt ingen annan välja vem du är, eller vem du skall vara. Om vad du bör kunna, och vad du inte kan. 

Låt inte andras bild av vad som är du, begränsa dig. För i slutändan kommer det tillåta dig att begränsa dig själv, för ser du på dig själv genom andras ögon. Om vi ser oss själva genom andra, så blir världen ett virrvarr av intryck, en förvirring av avtryck. För det är så, alla har vi våra saker att arbeta med. Och alla är vi unika fantastiska människor, och ju mer vi inser djupet av detta. Desto enklare blir det att relatera till varandra som medmänniskor istället för objekt, eller speglar. Vi är medmänniskor, ingen står högre, ingen står lägre. 

Vi är alla här, tillsammans. För att vi behöver varandra, och vi ska leva tillsammans som en familj, en flock. En familj som tar hand om varandra, och jorden. 

Är inte så, att det är vi som är de som har i uppgift att föra fram ett så gott leverne till de framtida generationerna som möjligt. 

Vi som lever nu är varken början, eller slutet på den mänskliga epoken. Däremot, börjar vi än en gång förstå vår roll i det universella sammanghanget, och därigenom öppnas nya möjligheter för oss att relatera både till oss själva och varandra. Och den här möjligheten är var och ens ansvar av oss, att ta till oss och utveckla vidare. En otrolig möjlighet att förankra i realitet. 

Att utveckla, genom bland annat personlig utveckling. Att våga öppna sig för sig själv, och verkligen vara sann. Det är ju så, att allt finns hela tiden. Bara för att vi inte ser det, betyder inte att det inte finns. 

Det betyder bara att vi inte ser det, tills vi väljer att öppna oss för det. 

Därigenom blir möjligheterna mer och mer synliga, och snart blir synfältet fritt och flödande.

Ande blir jag ändå till slut. Idag är jag människa.

Allt finns hela tiden.