Spegeldörren / soulmate / tvillingsjäl / twinflame / själsfrände

Spegeldörren 

Sluta söka, och du finner.

Jag rör på mig, jag lyssnar och tar in. Jag lyssnar och jag hör. Jag är närvarande och lyssnar genom orden som sägs. Jag hör dig söka, jag hör dig ropa. Jag hör din önskan. 

Du talar om din tvillingsjäl. Livet svarar, du bör vara medveten om att du inte kommer finna din tvillingsjäl genom att söka utom dig själv. Den enda vägen att gå är inåt. Det är enda vägen. Det är den enda vägen som leder till hjärtat, och dörren till hjärtat öppnas inåt. Alltid, utan undantag.

Vi finner oss själva först, vi förlåter oss själva, och förstår oss själva. Vi möter oss själva och nu kan vi öppna oss för varandra i en helt ny medvetenhet. Livet är ingen tävling, för vi kommer alla att nå målet, utan undantag. Vi har endast olika vägar att gå, för att komma dit.

När jag ber om förlåtelse gör jag det i syfte, att inte göra om samma sak igen. Jag har förstått att jag gjorde ett misstag, och jag har tagit lärdomen till mig. Således har jag kunskapen om att inte upprepa samma mönster än en gång. Betyder då att förlåta en annan person, att utsätta sig för samma människa igen och igen, eller samma beteende. Att tolerera det som gjort oss illa om igen. Absolut inte, att förlåta gör vi för oss själva i oss själva. Det betyder inte att vi behöver tolerera att bli illa behandlade, eller övergrepp igen. Att förlåta betyder att inom oss, har vi tagit till oss lärdomen, att vi inte vill utsätta oss för det igen. Och att vi därigenom släpper taget, vi släpper oss själva fria. Och vi litar till oss själva, att vi inte kommer utsätta oss för samma sak om igen. Då vi lärt oss läxan, och arbetat med att läka såren som uppkommit vilket krävt både tid, mod och tålamod från oss själva. Vi förlåter då vi älskar och respekterar oss själva för mycket för att vilja gå omkring med bitterhet och hat. Vi vill inte bära vidare missämja och frustration. Vi vill, och vet att vi är värda att leva ett lättare liv, i större balans och i en omgivning som älskar och respekterar oss. Vi strävar mot att skapa oss själva om igen, och en omgivning som stödjer och lyfter upp oss och inte tvärtom. Vi tackar nej till dem, eller till de situationer som trycker ner oss och fyller oss med negativitet.

Vi litar till oss själva och känner tillit till livet.

Vi känner tilltro till vår egen kapacitet och kunskap, vi vet själva inom oss om vi lyssnar riktigt noga. Vet vi precis vad vi behöver, och skall göra för att komma dit vi skall och vill komma. Vi litar till oss själva och vår egen intuition, vi sätter upp sunda och friska gränser för vår omgivning. Vi står upp för oss själva, och kan med kraft säga nej.

Barnet föds i total tillit till sin omgivning och till livet, barnet vet att barnet är sitt universums centrum, och att dess behov ges tillhanda av omgivningen. Barnet samverkar med öppet sinne med omgivningen, och tar in allt som sker. Barnet studerar nyfiket, allt som sker och händer. Barnets omgivningen representeras här av, livet. Vuxenvärlden representerar ”livet” för barnet. Livet som möter upp och tillgodoser oss, livet som öppnar dörrar för oss. För när barnet till slut skall stå på egna ben, behöver barnet som vuxen lita till att livet förser denne med det som denne behöver, och förstå att livet öppnar de dörrar som behövs. Dock är det upp till oss, oss om vi vill gå igenom dessa dörrar. Och om vi vill göra vår entre in i rummet, rummet som är vårt eget liv. Vi har alltid vår fria vilja, och vi använder den efter bästa förmåga och förstånd. 

 

Jag söker dig, du söker mig.

Vi står på livets strand och blickar ut över havets vågor.

Vi undrar vilken av vågorna vi skall surfa på.

Vilken av vågorna som bäst för oss fram till den upplevelse vi vill nå och anamma.

Livet öppnar de dörrar vi behöver för att komma vidare.

 

Möjligheterna utvecklas och skapas längs vägen, därmed behöver vi hålla oss i rörelse, samtidigt som vi inte kan ha för bråttom, för då kan hända att vi missar dörren i all hast. Om vi endast blickar mot målet, missar vi resan. Det är på resan som livet sker, och det är de små ögonblicken som i det stora, är de största. 

Den djupa sanningens dörr bor inte bortom krönet, utan är precis här. Det är inte där borta vi lever, varken i det förflutna eller i framtiden utan just precis här och nu. Evigheten speglar sig i nuet. Det förflutna speglar sig i framtidens dörr. Och det vi genom detta ögonblicket upplever, och det vi skapar formar som droppen i vattnet ringar, ringar som skjuter sin fulla kraft in i det som varit och in i framtiden. I mitten av ringen möts evig tid, precis här och nu. Det är upp till var och en av oss, vad vi vill göra med denna kunskap. Och vad vi väljer att hålla fast vid, och vad vi väljer att släppa taget om. I mitten är det tomt, runt mitten strålar ringarna ut, och skapar en rörelse. Mitten är stillheten, och från stillheten sveper rörelsen. Utan stillhet, blir det ingen balanserad rörelse. Utan rörelsen och kreativitet kommer ur balans, och skapar istället än mer obalans, rädsla och kaos.

Att krampaktigt hålla kvar i det som redan varit kan hålla rörelsen tillbaka, dock skapas till slut en ny rörelse en rörelse av upprepning. Rörelse av frustration, av blockeringar för det sanna flödet som kommer göra allt det kan för att få tillgång till din kärna. För den sanna rörelsen är du, och den sanna kärnan är din själ. Din själ som vill manifestera sig genom din livscykel, här och nu. 

 

Du är längtan efter liv och sanning, du bär längtan efter tillit inom dig. 

Du behöver lyfta blicken, andas ut och andas in livet, du behöver lysa som den stjärna du är.

 

En stjärna är inte någon som gör något spektakulärt eller måste vara känd, åtrådd eller skapa stordåd. En stjärna är redan ett mirakel, genom att vara i sitt eget ljus. En stjärna, är! 

En stjärna lyser från sitt egna inre, och strålar ut genom världsrymden. För alla som vill se, och beskåda detta under. En stjärna behöver inte göra om sig till någon annan, för om stjärnan skulle klä sig till någon annan, skulle ljuset ej längre lysa igenom. Ljuset skulle skuggas av fasaden som stjärnan tagit på sig, och därmed blockeras. 

Vi kan aldrig finna vår fulla potential, i någon annans skugga. Vilket betyder att ingen kan utveckla sin egen unika potential genom att likna en annan person. Tänk om den personen i sin tur sökte efterlikna en annan och så vidare, och snart är vi helt vilse. Då livet blir en kopia av en kopia. Vi kan inte heller gömma oss bakom någon annan i evig tid, vi behöver själva ta kommandot, och ta över mästarrollen i våra liv.

Vi kan vila i ekens skugga när ljuset är för starkt, fast bara för ett ögonblick.

Tills jag blir min egen ek, söker jag skydd en stund. Här hos dig.

Det sägs att vi har en tvillingsjäl, att vi är vår egen tvilling. Att vi delar samma själ. Det sägs att vi har en till, en som är som oss själva. En till, som är precis som jag. Hur kan det vara möjligt, om jag är unik. Är jag plötsligt två personer, med samma unika ingredienser. Det finns bara en som kan förstå mig, säger du. En person som kan se mig som den jag verkligen är, och det är min tvillingsjäl. Och när jag möter min tvilling själ, då skall allt bli så fantastiskt. Nu, nu är jag halv. Utan dig, min tvillingsjäl är jag ingenting, sägs det. Och så väntar jag och väntar, rynkorna kommer. Och min tvilling själ har ännu inte knackat på dörren. Hur kommer det sig.

 

Din själ söker min som fågeln söker solen om hösten.

Jag nås då jag ifrågasätter detta, av rykten om att vi inte bara har en tvilling själ. Utan jag har nu många, säkert fler än fem. Kanske till och med tjugo stycken. Det är helt fantastiskt. Plötsligt delar jag själ med fler. Det är fantastiskt. Jag har en egen själsgrupp. Om jag bara finner en, så blir jag hel. Mina odds känns genast bättre. Hon säger, ja om du inte fick det att fungera med din tvillingsjäl, om ni redan har mötts och om ni då särade på er. Så finns det fler tvillingsjälar där ute, som du kan möta och få det att fungera med. Jag blir överlycklig en liten stund innan tanken slår  mig. Jag ser mig runt, och ser på alla människorna runt mig. Och jag känner mig sammanlänkad med alla. Jag blir osäker, hur skall jag veta vem som är den där speciella länken, så jag blir hel. För jag känner gemenskap med alla jag möter. Och om det finns en världssjäl, som vi alla är återkopplade till. Är vi inte då alla sammanlänkade, sammanlänkade genom tid och rum. Kan det vara så att vi alla delar själ, och att vi alla då är tvillingsjälar. 

 

Vi tillhör alla världs själen. Så berör din medmänniska, som om denne vore din tvillingsjäl:  För det du gör mot var människa, gör du också mot dig själv.

Utan dig, är jag ingenting.

Vi är sammanlänkade i ett system som övergår allt vi tidigare drömt om, vi är alla en del av världs-själen. Och den återkopplar oss alla till varandra. För att förstå innebörden, så har vår empatiska förmåga utvecklats i hast de senaste decennierna. Och det beror dels på att pulsationen från världssjälen, är expanderande och upplevs som starkare och starkare. Fältet expanderar i enorm potential. I var möte med en medmänniska, föds vi på nytt. Sluta vänta, och möt din tvillingsjäl nästa gång du möter någon.

Det som sker på andra sidan globen, påverkar även oss. Det går rätt in i vårt humana känslo-system. Allt det som sker, angår oss alla. Allt som sker med alla människor, angår oss alla. Vi behöver agera från den vetskapen. För att skapa en så god, och fredlig värld för alla och envar att leva i som det bara går.

Det vi söker finner vi, känner vi oss mer dragna till en person och känner att vi vill att just den personen skall vara vår tvilling-själ, då är det så. Det är helt okej.  Vi växer med vågorna, vågorna av liv. Vågorna är du, och vågorna är jag, och vi möts för att föra varandra framåt ut på oceanen av erfarenhet, kunskap och visshet.

 

När vi slutat söka, finner vi.

När vi slutat försöka , då är vi.

När vi slutat, det är då det börjar.

Vi är redan där vi är, och det är precis där vi skall vara. Vi är där vi är, för att vi har varit där vi var. Tillsammans söker vi horisontens ljus, ju mer vi närmar oss desto mer distansierar den sig. Ju mer vi söker, desto mindre finner vi det vi verkligen skulle behöva finna. Ju mer vi låtsas ju längre kommer vi bort från oss själva. Ju säkrare vi är, desto mindre vet vi. För ju mer vi vet, desto mer låsta blir vi i vår tro. Ju mer vi låser oss i vår tro, desto mindre kan vi ta in det som är verkligt. Som dyningarna efter stormen, når insikten mig. Igår var jag inte, jag var inte den jag är idag.

 

 

Redskap,

Skriv ner din tro.

Reflektera och begrunda, hur påverkar din tro dina val och handlingar.

Skriv ner ditt hopp,

Reflektera och begrunda, hur påverkar ditt hopp dina val och dina handlingar.

Du sa att jag inte var bra nog, att jag inget dög till. Jag vet inte, det som du vet. Kan inte det du kan. Bara för detta så sa du. Du sa att min tro var fel, du sa att du visste bättre, bättre än mig, och att din sanning var den även jag borde rätta mig efter. 

Du hade fel. Jag har funnit en ny väg, och den vägen börjar inifrån mig själv.

Jag lyssnar till en ny röst, och den rösten är min egen.