Förtroende

Hellre tar jag emot hjälp och stöd, än att jag väljer att leva i rädslan med oron som vägledare. När oron blir din mästare så kommer fler problem dyka upp, snart har du verkligen problem. Många problem, svåra problem. Och du skapar inte bara problem för dig själv, utan även för din omgivning. För du är en mycket viktig del av din omgivning, därför är det så viktigt att vara klar över vem vi är, och hur vi hanterar det som skett och hur det påverkar det som sker.

När du ser på mig och säger, jag är rädd för jag har varit med om detta förut, jag är orolig för jag vet hur det kan bli. Jag förstår dig. Du lider. Du lider djupt, och i detta lidande ser du inte det lidande du själv skapar, inte bara för dig själv utan även för dem runt dig. Du finner ditt lidande sant och berättigat, så du skapar detta lidande, om och om igen för dig själv. Och genom det även för din omgivning. Du för ditt lidande med dig var du än går, och delar med dig av det till vem som helst du möter. 

Det du inte kan se, är att lidande skapar mer lidande, och att ditt lidande är gammalt. Det är inte idag eller imorgon. Det har redan skett, och du väljer att återuppleva det dag efter dag. Och genom att du återupplever det så skapar du lidande dag efter dag. 

Lidandet är skuggan av det förflutna, som vill föras bort och omfamnas av den ljumna vinden.

Vi har alla lidit, det är inte svårt att skapa lidande för en annan person. Vi har alla rädslor, det är inte svårt att skapa rädslor för en annan person. Vi kan väcka rädslorna hos varandra t.ex. genom att påminna varandra om livets skörhet, om lidande som varit, riva upp oläkta sår på ett okänsligt vis. Och fara iväg i orden genom att skrämma upp varandra för sådant som kan ske. 

Många av oss bär på rädslor för sjukdom, död och fattigdom detta skrämmer oss, och sprider oro och förtvivlan. Vi gör detta, varje dag. Uttrycker våra egna rädslor till vår omgivning, och vi gör det för att vi själva är rädda och oroliga. 

Vi är oroliga för saker som redan skett, och för saker som kanske kommer att hända. Vi är rädda för saker vi upplevt som vi fortfarande inte lärt oss acceptera, eller förlåta. Det kan vara obearbetade trauman, som vi inte ännu funnit rätt redskap för att kunna hantera. Vilket medför att vi är rädda för att det skall ske igen. 

Vi känner oss försvagade och mottagliga, för att det skulle kunna ske igen. För situationen var oss så övermäktig, att vi förlorade vår kraft och trygghet. Och vi har ännu inte lyckats bygga upp oss själva efter den förlusten, då vi förlorade oss själva. Och att vi förlorar oss själva, är oftast genom andras val, och andras handlingar innan vi själva är mogna nog att kunna hantera livet, och innan vi hunnit skapa oss vår egen grundtrygghet. 

Detta sker oftast innan vi hunnit utvecklas som en egen individ, och vi fortfarande är sårbara, påverkbara och beroende av vår omgivning. När vi är beroende av vår omgivning, för att överleva då är vi som mest påverkbara. Och när vi är som mest påverkbara är vi som mest sårbara för andras lidande, och andras rädslor. 

Då, när vi förlorat oss själva, vår egen inre trygghet. Då är vi ett enkelt byte för den som vill föra över sitt lidande och sina egna rädslor på oss, och således för dem som vill styra oss och ta makt över oss på ett osunt och bemästrande vis. Det finns de som känner sig bekräftade genom att kunna styra andra människor, det finns de som känner sig stärkta genom att förminska sina medmänniskor. Det finns de som missbrukar de förtroenden de får.