Oro

Jag ser dig först. Du gör entre in i rummet med nedåt lutat huvud, och jagad blick. Du ser uppriven ut, du ser dig runt i rummet innan du får syn på mig. 

När du får syn på mig, lyser du upp, som om du funnit en frihamn i kaoset. Dina steg närmar sig, de ser tunga ut. Du sätter dig ner på stolen mitt emot mig. 

Du är djupt oroad. Du är djupt oroad, och du känner dig berättigad att vara orolig. För det som oroar dig är ett verkligt problem. Du känner det, du har ett problem. 

Du är djupt olycklig, och bekymrad. Hela ditt väsen upplever oron, och bekymret tar över din dag, din natt, ditt liv. Jag förstår att oron blivit din mästare, som tagit över dina känslor, och dina tankar. Jag ser lugnt på dig och berättar en historia, som för att få din uppmärksamhet bort från oron om så bara för ett ögonblick. För det du inte kan se, när du är så djupt inne i din oro är helheten, och du kan inte heller skapa perspektiv när du väl kommit in så långt i oron att den tar över dig. 

Du är orolig och bekymrad, med all rätt kan tyckas. För nu har du verkligen problem och bekymmer, och du vet inte hur du skall lösa dessa. Så oron rider dina sinnen, för du ser ingen lösning. Hade du haft en lösning, eller vetat att det löser sig. Att du kommer kunna lösa problematiken, så hade du inte låtit oron ta över. Utan du hade sett oron, och bekräftat oron samt vetat, att du löser detta. 

Det löser sig. Du skulle känt att, du är orolig nu, fast du vet att det kommer lösa sig.  Just nu vet du kanske inte hur, och på vilket vis. Men du får öppna dig för lösningar, och även möjligtvis ta emot, och möjlighet att be om hjälp. 

Du får öppna dig för att du har ett problem, och därigenom börja söka svar. Svar som kan belysa din problematik, och ge dig stöd att lösa dessa problem. För du vet att om du bara oroar mig, så leder känslan till att du endast blir dränerad och trött, och i slutändan än mer bekymrad. Genom att du oroar dig sluter du dig, och till och med kan du stänga av vägen för lösningen att nå dig. 

Du stänger dörren till lösningen, istället för öppnar den för att kunna nå en lösning. Jag vet, du ser inte klart nu, och behöver vädra dina funderingar med en person som du känner tillit till för att få mer klarhet i situationen. Du söker perspektiv och någon som lyssnar utan att döma. Du behöver reflektera dina tankar, funderingar och känslor runt situationen. 

Jag säger till dig, var noga vem du väljer, vem du talar med om dina inre bekymmer, och dina inre drömmar och rädslor. Var ytterst selektiv, och vet vilka och vem du verkligen kan lita till. Och väljer att samtal med dem, för att få någon sorts ordning på din inre frustration som råder, för du vet att det är frustrationen som skapar en oro inom dig. Och du vet även att frustrationen kommer ur rädslan, rädslan av brist. 

Funderar igenom situationen, och bearbeta den. Vad är det som saknas för att du skall kunna nå en lösning. Och vilka redskap har du för att möta denna oro, och vilka redskap skulle du önska att du hade. Hur tar du dig till nästa steg. 

Ett redskap kan vara att sätta upp målsättningar. Och fråga dig själv om detta är ett verkligt problem, eller har dina tankar bara spunnit iväg och skapat ett problem. Är det realistiskt att du kan lösa detta själv, eller behöver du hjälp. Vad är det som mest oroar dig, och varför. Hur kan du katalogisera min oro, kan du skriva en lista över orosmoment, för att prioritera dem och för att se på vilken kraft de har över dig. Vågar du se på din oro och verkligen vara ärlig mot dig själv är du halvvägs framme. 

Vad är det värsta tänkbara som kan hända om du ser på din oro utifrån ett större perspektiv.