Inne i skogen mötte jag en fågel
Jag satt i skogen en dag, och lyssnade.
jag satt i skogen en dag, och smakade, jag smakade på dofterna, på ljuden, på intrycken, på omgivningen.
Jag satt i skogen en dag och såg.
jag satt i skogen en dag och tog in omgivningen, andades in luftens sötma.
Jag satt i skogen en dag, och plötsligt. Så plötsligt. Landade en fågel på min hand, och fågeln talade till mig.
Fågeln var varken vacker eller ful, fågelns sång var varken lockande eller avskräckande. Fågeln bara var. och fågeln talade till mig, den berättade om fjärran länder, om fjärran ljus bortom horisonten.
Fågeln berättade om en tid, en tid för länge sedan när människan var vänliga mot sig själva, en tid när människan känt sin egen kraft. Fågeln fortsatte tala, och tala. Och jag fortsatte att lyssna och lyssna.
Jag satt i skogen en dag, och lyssnade.
jag satt i skogen en dag, och smakade, jag smakade på dofterna, på ljuden, på intrycken, på omgivningen.
Jag satt i skogen en dag och såg.
jag satt i skogen en dag och tog in omgivningen, andades in luftens sötma.
Jag satt i skogen en dag, och plötsligt. Så plötsligt. Landade en fågel på min hand, och fågeln talade till mig.
Fågeln berättade om resor, resor bortom mitt förstånd, bortom tid och rymd som jag känner till.
Fågeln berättad som ett folk, ett folk som fanns och som fortfarande finns. Ett folk som du och jag, fast de levde tillsammans och inte emot.
Fågeln talade om ett folk som samarbetade, istället för motarbetade varandra, ett folk som hedrade de unga och lyssnade med respekt på de äldre. Fågeln talade och talade, och jag lyssnade och lyssnade.
jag satt i skogen en dag, och smakade, jag smakade på dofterna, på ljuden, på intrycken, på omgivningen.
Jag satt i skogen en dag och såg.
jag satt i skogen en dag och tog in omgivningen, andades in luftens sötma.
Jag satt i skogen en dag, och plötsligt. Så plötsligt. Landade en fågel på min hand, och fågeln talade till mig.
Fågeln var varken vacker eller ful, fågelns sång var varken lockande eller avskräckande. Fågeln bara var. och fågeln talade till mig, den berättade om fjärran länder, om fjärran ljus bortom horisonten.
Fågeln berättade om en tid, en tid för länge sedan när människan var vänliga mot sig själva, en tid när människan känt sin egen kraft. Fågeln fortsatte tala, och tala. Och jag fortsatte att lyssna och lyssna.
Jag satt i skogen en dag, och lyssnade.
jag satt i skogen en dag, och smakade, jag smakade på dofterna, på ljuden, på intrycken, på omgivningen.
Jag satt i skogen en dag och såg.
jag satt i skogen en dag och tog in omgivningen, andades in luftens sötma.
Jag satt i skogen en dag, och plötsligt. Så plötsligt. Landade en fågel på min hand, och fågeln talade till mig.
Fågeln berättade om resor, resor bortom mitt förstånd, bortom tid och rymd som jag känner till.
Fågeln berättad som ett folk, ett folk som fanns och som fortfarande finns. Ett folk som du och jag, fast de levde tillsammans och inte emot.
Fågeln talade om ett folk som samarbetade, istället för motarbetade varandra, ett folk som hedrade de unga och lyssnade med respekt på de äldre. Fågeln talade och talade, och jag lyssnade och lyssnade.
Fågeln var varken vacker eller ful. Fågeln bara, var.

Kommentarer
Skicka en kommentar