Att bryta sig loss

Jag kan relatera till att ordet Mindfulness kan tolkas som nåt inom New Age eller nyandlighet då de är många som använder sig av begreppet Mindfulness och kör sin egen tolkning av vad det är, precis som jag gör. Jag kör min tolkning och mixar med den erfarenhet och kunskap jag har.

Jag kan bara dela med mig av den kunskap jag har, inte för att övertyga någon annan, utan för att just dela med mig. Ifall det finns ett litet frö som kan ge något till någon så är jag nöjd, mitt uppdrag är slutfört, så att säga.

vad jag tycker är tråkigt är när andra tar andras kunskap och gör den till sin egen och även tar betalt för sådant som andra gör utan betalning, som exempel. Om jag delar med mig, utan att ta betalt, varför skall någon ta det jag delar med mig av och ta betalt? Det förstår jag bara inte. Skapa din egen väg och utgå från din egen kunskap, det finns inga fel i det. Utan mer rätt än fel.

För hur skall vi egentligen kunna lära ut någonting vi själva inte förstår, eller ens kan själva?
Hur går det till?
Är det inte vanligt att vi gör så?
Vi har ingen aning, men ändå "låtsas" vi att vi vet. eller kan..

Och det är okej, så länge vi förstår att vi inte förstår och är öppna för att lära oss längs vägen, men när vi verkligen intalar oss om att det vi vet är sant, och att det är den enda sanningen, blir det komplicerat. Då rör vi inte på oss, då tar vi inte in rörelsen utan låser oss i föreställningar att vi redan vet, och kan.

Det jag vet är rätt, jag har rätt.. Och då måste den som inte förstår hur rätt jag har . Har ju då fel.

Detta utvecklar ett svart vitt, hyfsat låst tänkande, inte sant?!

Jag förstår att många blandar ihop begreppen och tror att Mindfulness handlar om positivt tänkande, men så ser inte jag det, alls faktiskt.

Jag ser Mindfulness mer som realistiskt tänkande, att närma sig själv mer och mer, steg för steg, ögonblick för ögonblick, för att förstå lite mer om vem man är, och var man är just nu. Och det behöver inte alls upplevas positivt, och då det inte gör det, handlar det om att ändå vara villig att se, att observera att bekräfta.

Jaha, nu är jag här. Och kanske därifrån fråga sig, och hur hamnade jag här, helst om man inte vill hamna här ännu en gång.

Att se mönstren, att bli medveten om att de finns och att kunna förändra dem, bryta sig loss.

Vilka mönster finns, vilka kan jag förändra och vilka får jag acceptera just nu, var skall jag börja?