Lite om SOAS och barn
Jag har reflekterat och praktiserat SOAS
S- Stanna upp / stopp!
O- Observera
A- Acceptera
S- Svara / Släpp taget
Det händer någonting, jag stannar upp. hur reagerar jag, går jag in i affekt?
Jag observerar, vad är det som har skett? vad är det som sker?
Jag accepterar, okej. det är detta som sker just nu, det är därför jag reagerar som jag gör.
Jag väljer att handla nu, eller släppa taget för att agera senare. kanske behöver jag tänka igenom situationen innan jag faktiskt handlar. så jag inte handlar på impuls och det blir en längre bana att ordna upp det som skett än att jag tar det lugnt och metodiskt.
ex.
gästerna skall komma om en halvtimme, jag gör sminkar mig för att sedan komma in i köket. där är det mjöl, mjöl mjöl.. överallt. och vi som precis städat och gjort det sista handtaget i köket.
stopp! stanna upp.. hur reagerar jag, i sinnet och kroppen. observera. uppstår en stressreaktion? och hur hanterar jag i så fall den?
vad har hänt, observera. ok. det rä mjöl överallt och där står en femåring och säger att denne hjälpt till att baka till gästerna lite osäkert när barnet ser förälderns uppgivna min.
här finns femårsperspektiv, denne hjälper till.
vuxen perspektiv - fan vad stökigt, och de kommer snart.
barnperspektiv, tidlös.
vuxen perspektiv, tidsbrist.
hur gör man med SOAS
jo, mitt förslag är såhär.
stanna upp - ok, det är mjöl överallt.
observera - ok. det hjälper ingenting att skälla. det kommer bara förvärra situationen och barnet kommer bli ledset och skamfullt, och middagen säkert förstörd.
acceptera: det enda jag kan göra är att städa undan så gott jag kan, kan barnet hjälpa till att städa? eller behöver jag sysselsätta barnet med någonting annat medan jag röjer upp.
släppa taget - just nu och bara ordna upp detta innan gästerna kommer - svara- sedan efter gästerna gått och förklara för barnet att du vill att barnet skall fråga innan barnet bakar nästa gång.
och barnet säger, ok! det skall jag, jag lovar.
det jag har förstått längs tidens gång, är att barn vill höra till, de vill göra rätt, de vill inte skamläggas för att de försöker. och de kan inte förrän de lärt sig. precis som du och jag. gör barn misstag, det hjälper inte att stå och skuldbelägga och skrika på ett barn.
att gå in i maktkamp med ett barn som vuxen, är barnsligt helt enkelt. för ett barn kan aldrig vinna den kampen, de förlorar alltid.
blir du upprörd, fråga dig varför, hur känns det för dig. och vad är egentligen den bästa lösningen här. inte bara för dig utan även för barnet. vad är barn perspektivet versa vuxenperspektivet och var krockar de?
det är den vuxnes ansvar att möta upp barnet där de är, inte tvärtom.
den vuxne visar vägen och barnen följer efter, det är faktiskt så enkelt. barn är inga kortväxta vuxna med en vuxens slutledningsförmåga eller konsekvenstänkande. så är det faktiskt, det är orimliga krav att sätta på ett barn.
så stanna upp, observera, acceptera, släpp taget eller svara. och när du svarar, visa vänlig respekt för barnet i ditt svar.
S- Stanna upp / stopp!
O- Observera
A- Acceptera
S- Svara / Släpp taget
Det händer någonting, jag stannar upp. hur reagerar jag, går jag in i affekt?
Jag observerar, vad är det som har skett? vad är det som sker?
Jag accepterar, okej. det är detta som sker just nu, det är därför jag reagerar som jag gör.
Jag väljer att handla nu, eller släppa taget för att agera senare. kanske behöver jag tänka igenom situationen innan jag faktiskt handlar. så jag inte handlar på impuls och det blir en längre bana att ordna upp det som skett än att jag tar det lugnt och metodiskt.
ex.
gästerna skall komma om en halvtimme, jag gör sminkar mig för att sedan komma in i köket. där är det mjöl, mjöl mjöl.. överallt. och vi som precis städat och gjort det sista handtaget i köket.
stopp! stanna upp.. hur reagerar jag, i sinnet och kroppen. observera. uppstår en stressreaktion? och hur hanterar jag i så fall den?
vad har hänt, observera. ok. det rä mjöl överallt och där står en femåring och säger att denne hjälpt till att baka till gästerna lite osäkert när barnet ser förälderns uppgivna min.
här finns femårsperspektiv, denne hjälper till.
vuxen perspektiv - fan vad stökigt, och de kommer snart.
barnperspektiv, tidlös.
vuxen perspektiv, tidsbrist.
hur gör man med SOAS
jo, mitt förslag är såhär.
stanna upp - ok, det är mjöl överallt.
observera - ok. det hjälper ingenting att skälla. det kommer bara förvärra situationen och barnet kommer bli ledset och skamfullt, och middagen säkert förstörd.
acceptera: det enda jag kan göra är att städa undan så gott jag kan, kan barnet hjälpa till att städa? eller behöver jag sysselsätta barnet med någonting annat medan jag röjer upp.
släppa taget - just nu och bara ordna upp detta innan gästerna kommer - svara- sedan efter gästerna gått och förklara för barnet att du vill att barnet skall fråga innan barnet bakar nästa gång.
och barnet säger, ok! det skall jag, jag lovar.
det jag har förstått längs tidens gång, är att barn vill höra till, de vill göra rätt, de vill inte skamläggas för att de försöker. och de kan inte förrän de lärt sig. precis som du och jag. gör barn misstag, det hjälper inte att stå och skuldbelägga och skrika på ett barn.
att gå in i maktkamp med ett barn som vuxen, är barnsligt helt enkelt. för ett barn kan aldrig vinna den kampen, de förlorar alltid.
blir du upprörd, fråga dig varför, hur känns det för dig. och vad är egentligen den bästa lösningen här. inte bara för dig utan även för barnet. vad är barn perspektivet versa vuxenperspektivet och var krockar de?
det är den vuxnes ansvar att möta upp barnet där de är, inte tvärtom.
den vuxne visar vägen och barnen följer efter, det är faktiskt så enkelt. barn är inga kortväxta vuxna med en vuxens slutledningsförmåga eller konsekvenstänkande. så är det faktiskt, det är orimliga krav att sätta på ett barn.
så stanna upp, observera, acceptera, släpp taget eller svara. och när du svarar, visa vänlig respekt för barnet i ditt svar.
Kommentarer
Skicka en kommentar