Vi är olika, unika

Ibland är det otroligt svårt att möta människor i vänlig respekt, för de kan själva inte visa vänlig respekt tillbaka.

Ibland får en förstå att det inte går att nå fram, just nu.
Kanske en annan dag, ett annat år, ett annat årtionde..

Det är ju så, att inget passar alla, och det finns lika många sanningar som människor.
Vi är olika,

vi kommer från olika förutsättningar, olika värderingar..
Och även ser vi olika på vår omgivning.. på oss själva.

Det finns dem som lyssnar för att höra.
Och de som lyssnar för att förstöra.

Och det är en del av allt,
acceptans.

Att acceptera att vi faktiskt är olika.
Unika.

På vårt eget vis.
Och att valet ligger hos personen själv, vi kan aldrig förändra någon.


Jag kan aldrig tvinga igenom en föränding hos någon annan.
Denne måste göra arbetet själv.

Jag kan inte tvinga någon lyssna eller respektera mig som person, som människa,
Det måste komma från personen själv.

Även könsbestämningen kan påverka hur vi lyssnar,
vilket kön har den som talar, och vilken syn har vi på det könet.

OM någon av motsatt kön säger samma sak, lyssnar vi mer aktivt då? eller tvärtom?

Hur vi ser på oss själva, och vår omvärld är det bara vi själva som vet,
alltså finns svaren inom en..

Även acceptansen att förstå, att var handling, varje ord..
Har en konsekvens.

Inget går till spillo.

Det är väl tänkvärt.